Publicerad:
På Östra Karups förskola är ingen dag den andra lik. Ena stunden är Fanny Larsson astronaut på väg till månen, nästa stund tröstar hon ett ledset barn eller hjälper någon att knyta sina skor. Men oavsett vad dagen innehåller är relationerna grunden i allt hon gör – för att varje barn ska känna sig tryggt, sett och viktigt.
Fanny arbetar på en avdelning med barn mellan tre och sex år. Dagarna präglas av tydliga rutiner som skapar trygghet, samtidigt som det alltid finns utrymme för nyfikenhet och lek.
Efter frukosten går barnen till aktivitetstavlan där aktiviteterna och vilka barn som ska leka med vem är förutbestämt. Det skapar tydlighet och hjälper barnen att prova nya lekar.
– De upptäcker nya leksaker, aktiviteter och är med kompisar de kanske inte brukar leka med annars och det är väldigt positivt, berättar Fanny.
Dagen innehåller många hållpunkter och rutiner som skapar trygghet för barnen. Efter lunch varvar tempot ner och det är dags för vila.
– Då lägger vi fram madrasser, släcker ner och lyssnar på ljudbok. Vissa somnar och de som inte somnar märker man verkligen kommer ner i varv. Vi har tränat på detta ett tag och ser att det gör skillnad.
På Östra Karups förskola arbetar man med medkänslans pedagogik och känslodockor. Syftet är stärka barnens självkännedom, empati och impulskontroll.
För Fanny handlar arbetssättet om att ge barnen språk för det som känns stort inuti.
– Vi pratar om att det är okej att vara arg och ledsen, men att man trots dessa känslor inte får lov att slåss. Vi låter barnen känna sina känslor och hjälper dem att hitta verktyg för hur de ska hantera dem.
Barnen får också skapa egna känslokartor som visar hur de vill bli tröstade. Kartorna används i vardagen när någon blir ledsen.
– Någon vill vara i fred, någon vill hämta sitt gosedjur och andra vill sitta i knät. När barnet är ledset går vi tillsammans och tittar på kartan. Hur var det nu du ville bli tröstad?
Arbetssättet bygger på att förstå sig själv för att bättre förstå andra. Fanny ser tydligt effekten i barngruppen.
– Vi märker att barnen öppnar upp sig mer och visar stor empati mot varandra och har lättare att uttrycka hur de känner.
Fanny visar några av förskolans känslodockor.
Fanny ler när hon beskriver variationen i arbetet. För henne är det en av de största styrkorna i yrket.
– Många tror att vi bara sitter ner och leker. Men de vet nog inte hur mycket planering, pedagogik och ansvar som ligger bakom verksamheten.
Dagen kan snabbt växla mellan olika roller och situationer.
– Ena stunden är man sjuksyster som plåstrar om skrapsår och tröstar när någon är ledsen. Nästa stund är man städerska och sopar undan sand eller torkar färg. Ibland är man psykolog. Jag har till och med varit astronaut och åkt till månen i fantasin. Det är det som är så roligt med att vara förskollärare – man får vara lite allt möjligt!
Mitt i en vardag fylld av aktiviteter uppskattar Fanny särskilt de lugna stunderna tillsammans med barnen.
– De små stunderna när man har tid för sagoläsning med några få barn och kan sitta och prata i lugn och ro. Eller vid samlingen där man har deras uppmärksamhet på ett annat vis gillar jag mest.
På frågan om det bästa med jobbet kommer svaret direkt.
– Barnens glädje, spontanitet och ärlighet. Man får så mycket tillbaka varje dag och ingen dag är den andra lik!
Det är också de små mötena som stannar kvar längst.
– När man kommer tidigt på morgonen och får en stor kram gör det hela ens dag. Eller när man träffar tidigare förskolebarn i affären, och de vill prata. Då känns det som att man har gjort ett gott intryck – och det är det bästa tycker jag.
Det finns minnen som följer med länge. Ett av dem handlar om ett barn som annars var ganska tyst i gruppen.
– Men en dag räckte hon upp handen på samlingen och berättade att hon fått höns hemma. Alla barnen hade massor av frågor och till slut frågade någon vad hönorna heter.
Svaret överraskade alla.
– Då berättade hon att hon hade döpt dem efter oss. Det var så gulligt och då började vi skratta och undrade om det var för att vi kacklar så mycket. Det känns ändå hedrande att en höna är döpt efter mig, ler Fanny.
Fanny beskriver stoltheten som något som uppstår i små, men viktiga ögonblick.
– När barnen är trygga och lyckas med något som de tidigare tyckt varit svårt. När jag ser att barnen är stolta blir jag också stolt.
Det kan handla om till synes enkla saker som blir stora steg för barnet.
– När de lyckas ta på sig sina skor själva. Eller förstår ordningen på schemat i hallen som visar i vilken ordning man ska ta på sig kläderna. Då ser man hur stolta de blir.
Fanny utanför Östra Karups förskola.
Trivseln handlar inte bara om mötet med barnen. Även samarbetet med kollegorna betyder mycket.
– Jag uppskattar att vi kan ha ett öppet klimat och att vi hjälps åt. De är så positiva och kreativa – det är kul att komma hit!
Fanny är född och uppvuxen i Båstad, något som också präglar känslan i arbetet.
– Det är så familjärt. Nu börjar mina kompisars barn komma hit och jag får ha dem här, det är roligt.
Att arbeta med barn har alltid känts självklart.
– Jag har alltid tyckt om att vara med barn. Att göra skillnad tidigt i ett barns liv inspirerar mig och det känns som att jag är på rätt plats.
När dagen går mot sitt slut handlar känslan framför allt om mötena.
– När barnen uttrycker att de haft en rolig dag hos oss på förskolan, eller när vårdnadshavarna ger oss positiv återkoppling – då går man hem med en bra känsla.
I grunden handlar allt om relationerna till barnen.
– Jag är närvarande, lyssnar och visar att jag bryr mig på riktigt. Jag vill att barnen ska känna sig trygga, sedda och viktiga. När de känner det, då vågar de lära och utforska.
Och det är just det som Fanny vill att barnen ska bära med sig vidare i livet.
– När barnen lämnar förskolan vill jag att de gör det med en känsla av att de duger som de är, vågar tro på sig själva och känner att lärande faktiskt kan vara roligt.
Senast uppdaterad:
