Publicerad:

Förskollärarna Sofia Eek och Maja Mineur kom på att barnen fascinerades av sniglar. Ada, 2 år, får låna snigeln Zacharias en stund.   

Klossar, grötris och kreativitet - så växer barnen på Backabyns förskola

En kloss kan bli en telefon. Snigeln har ett svårt namn. Ett fång bilder hänger runt halsen på pedagogerna. Backabyns förskola arbetar med tillgänglig lärmiljö som inkluderar och främjar språkutveckling.

Tvååriga Ada och Hugo står vid en bricka fylld med grönfärgat grötris. De fyller muggar och tallrikar. Skyfflar grötriset fram och tillbaka med glasspinnar. Bildar högar. Plattar ut.

- Hoppsan!

Grötriset far i väg ut på golvet. Förskolläraren Sofia Eek skrattar.

- Det här är ju en aktivitet som hade stressat många föräldrar.

På avdelningen Nyponet på Backabyns förskola i Grevie tar man det med ro. Ada hämtar en sopborste och en skyffel och städar upp. Allt kommer inte med men det gör inget.

Det vi sett är pedagogernas arbete med okodat material.

- Det har blivit väldigt hajpat, säger Sofia Eek och tar fram en låda med klossar.

Hon och kollegan Maja Mineur förklarar. På Backabyn finns leksaker som djur och dinosaurier att leka med. Färgat grötris och en hög med klossar är något annat. Klossarna kan bli en bil. Eller en telefon.

- Leken blir inte begränsad, säger Maja Mineur.

- Det blir mindre bråk, fyller Sofia Eek i.

Om det är många klossar framme kan alla som vill leka telefon. Däremot visar forskningen att om många olika slags leksaker är framme skapas lätt konflikt. Det blir stökigt.

- Jag tror att det skapar stress hos barnen när det finns mycket att välja mellan, säger Maja Mineur.

Pedagogerna letar ständigt efter nya idéer. När barnen behöver något nytt tas materialet fram. Barnen samlas och pedagogerna visar vad man kan göra. Som i dag när de fick se det gröna grötriset. Genast var leken i gång. När barnen är färdig läggs riset i en genomskinlig låda med lock som ställs åtkomlig för barnen.

Elever får rätt förutsättningar

I augusti förra året startade en kompetensutvecklande insats för Båstads pedagoger. Genom projektet specialpedagogik för lärande ska förskollärare, lärare och annan skolpersonal genom kollegialt lärande och med stöd av forskningsbaserat material anpassa undervisningen så att alla elever får rätt förutsättningar att lyckas – utan att pedagogernas arbetsbelastning blir orimlig. Insatsen pågår till och med nästa år.

Sofia Eek och Maja Mineur får studiematerial och uppgifter. När de fick filma sig själva vid en samling kunde de se hur de använde kroppsspråk, röst och gester. En ögonöppnare blev att den pedagog som höll i samlingen kanske inte var i fokus. Det var den pedagog som gav stöd till ett barn.

Att se sig själv på film var inga problem.

- Jag tror det handlar om hur trygg man är i sin roll, säger Sofia Eek.

Är det något ni är speciellt stolta över?

- Hur vi jobbar med stödbilder, säger Sofia Eek.

Bildstöd runt halsen

Många förskolor jobbar med stödbilder, men har dem främst på väggen. Då betyder det att man måste ta med barnet till väggen för att använda stödbilderna. På Nyponet finns många viktiga bilder runt halsen på pedagogerna. Personalen finns på bild och medan de pratar med barnen kan de förstärka vem som kommer till lunch och vem som jobbar eftermiddag.

Små barn kan bli arga och slänga sig på golvet om de får höra att de ska gå på pottan. Ilska kan också uppstå om de får höra att de måste gå in och äta. Personalen på Nyponet märkte att det blev lugnare när de visade bilder på potta och mat när de sa vad som behövde göras.

- De blir inte arga och frustrerade utan förstår, säger Sofia Eek.

Personalen visar även med bilder vem som ska sitta med barnen på lunchen. Dessutom är varje stol märkt med ett barns namn och bild.

- Jag hade också velat veta vem jag ska sitta och äta med, säger Sofia Eek.

Sniglar överallt

Nyponet är fullt av sniglar. Ett fönster är målat med en färgglad snigel. I terrariet finns levande sniglar. Barnen sjunger Lilla snigel. Sedan augusti är temat sniglar. Personalen hade först tänkt vatten.

- Barnen visade ett extremt intresse för sniglar ute. Det var deras största intresse, säger Sofia Eek.

Så det blev sniglar. En del barn vet nu att sniglarna egentligen är snäckor om de har skal. De har fått testa hur snigelslem känns och att de glider fram. En särskild snigel i tyg som man kan sätta på handen har tagits fram. Han heter Zacharias och kommer bara fram när det är samling. Namnet är avsiktligt valt.

- De är ett lite svårare namn att uttala. Vi rättar inte barnen om de säger fel, utan korrigerar passivt. Ja, Zacharias.

Senast uppdaterad: