Undersköterskan Ola: ”Jag visar medkänsla och jag bryr mig”
Vad är det som gör att man känner sig trygg när någon från hemvården kliver in genom dörren? För Ola Moberg handlar det om något ganska enkelt – att se människan, visa omtanke och alltid göra sitt bästa.
Han arbetar inom hemvården i Båstads kommun, efter att tidigare ha haft en helt annan karriär i bankvärlden.
– Jag får ofta frågan om det är två helt olika yrken. Jag brukar säga att jag träffar samma människor – men 20 år senare, säger han med ett leende.
Intresset för vården väcktes redan under militärtjänstgöringen på marinens sjukvårdsskola och en praktikperiod på Sahlgrenska.
– Någonstans där började det, och idag känns det som att cirkeln är sluten.
Förberedelser inför dagen
Arbetsdagen startar tidigt. Ola loggar in i mobilen för att få en överblick över dagens besök och förbereder sin elektroniska nyckel.
– Det är viktigt att allt fungerar smidigt. Våra vårdtagare ska känna sig trygga i att vi kommer som planerat.
Innan han ger sig ut möts arbetsgruppen för en kort avstämning.
– Vi går igenom om något hänt under natten eller om det är något särskilt vi behöver tänka på. Det gör att vi är förberedda inför dagens besök.
Ola laddar sin elektroniska nyckel inför dagens besök.
Relationer som gör skillnad
Det är i mötet med människorna som Ola hittar sin största drivkraft.
– Alla möten ger mig mycket energi varje dag. Vi pratar om hur de mår, om vardagen och om livet. Jag får ta del av deras berättelser – det betyder mycket. Men det ställer också krav att man är intresserad och tycker det är roligt och är nyfiken på andra människor.
För många vårdtagare är han också en viktig länk till omvärlden.
– Alla har inte några anhöriga, eller i alla fall inte i närheten. Då blir våra besök ännu viktigare för deras vardag. Därför delar jag gärna med mig av det som jag vet är av intresse.
Han tar fram sin mobil och visar en film med ett rådjur i morgonljuset.
– Jag stannade och filmade upp på åsen. Jag visar filmen för vårdtagare för att ge dem en glimt av naturen runtomkring. Kanske har de bott uppe på åsen tidigare och har flyttat ner till en hyreslägenhet. Sådant kan ge en stund av glädje och väcka minnen.
Rune Persson i Östra Karup uppskattar Olas hjälp. - Jag har bra kontakt med de som kommer hit. Ola är alltid väldigt vänlig mot mig! – Det är inte så svårt att vara vänlig, du är alltid positiv, svarar Ola.
Vill överträffa förväntningarna
I Olas arbete är det ofta de små sakerna som gör störst skillnad. Tanken att göra gott för dem han möter går som en röd tråd genom hans arbete.
– Jag försöker ofta göra lite extra för att överträffa förväntningarna. Det kan vara att prata en stund extra eller hjälpa till med något utan att bli ombedd. För mig handlar det om att visa medkänsla och att jag bryr mig.
Hans arbete rymmer en stor bredd och oavsett situation har han ett varmt bemötande.
– Jag känner verkligen att jag gör skillnad för andra varje dag när jag hjälper till med något som de inte själv kan utföra. Vissa klarar det mesta själv medan andra behöver hjälp med allt.
Just att det är en så stor variation på insatserna tror han att många inte riktigt känner till.
– Ena stunden lämnar man en matportion eller hjälper till med stödstrumpor för att strax därpå vårda någon i livets slutskede. Allt händer inte varje dag och man vet aldrig riktigt hur dagen kommer att bli.
Rune spelar gärna – och övar flitigt. – Jag spelar för att inte bli dement. Igår övade jag en hel timme, berättar han. Ola hjälper honom att ta fram keyboarden. – Den har jag fått av Hasse Andersson. Men jag kan inte spela på den! säger Rune och skrattar.
Olika yrken med ett gemensamt mål
Som undersköterska i hemvården har han tät kontakt med sina kollegor. Samordnare, sjuksköterskor, arbetsterapeuter och fysioterapeuter samverkar kring vårdtagarna.
– Det är viktigt att ha en bra relation med kollegorna. Jag uppskattar att vi alla har samma mål – att varje vårdtagare ska må så bra som möjligt.
Ola handleder dessutom ofta elever, något som han tycker ger honom mycket energi.
– Det är fint att se hur en elev som inte träffat så många äldre hittar en bra kommunikation och ett samspråk med vårdtagarna. Det känns väldigt bra!
Hemvårdens bilar tar Ola mellan dagens besök runt om i kommunen.
Nära och personligt
Att bo och arbeta i en mindre kommun ser han som en styrka.
– De är lätt att lära känna varandra. Även om jag arbetar inom ett stort geografiskt område med relativt stora avstånd så är det ändå nära till allt. När jag ringer en sköterska vet jag precis vem jag pratar med.
Han trivs bra inom hemvården och i kommunen.
– Det brukar skämtas om att jag aldrig lämnar 50-gränsen, säger han och ler.
Samtidigt finns spår av hans tidigare yrkesliv kvar.
– Jag är både god man och förvaltare. Jag saknade siffrorna från bankvärlden, avslutar han med ett skratt.
